I sommar hade jag en hyfsad period där jag ändå mådde ganska bra. Inga direkta gravidkrämpor vad jag kan minnas (förträngde jag dem eller!?) och jag tänkte då att ja detta blir inte så tungt. Då tyckte man sammandragningarna var det jobbiga, men återigen inser man nu att även de inte vara så farliga och ack vad fel jag hade gällande gravidkrämpor. Det hela drog verkligen igång när jag nu för ca 6 veckor sedan fick problem med njuren. Sen är det som att allt annat kom som med ett brev på posten. Förmodligen är det jag känner av högst normalt i detta skede av graviditeten men när man redan har ont och är trött tar man saker betydligt sämre. Jag fattar inte just nu när jag är mitt i det hur folk orkar göra om detta både 2, 3, 7 och ja 10 gånger. :p Dessutom med småbarn redan liksom. Pust!
Nu är det ca 2 veckor kvar till beräknad och vi passerar nyår i natt, en viktig milstolpe. Sen kan knodden få komma ut för detta preggo börjar bli seriöst fedup på detta nu. :p Det finns inte mycket som är charmigt, mysigt eller trevligt med att vara gravid såhär i slutet enligt mig. Skulle det glimra till är det mycket kortvarigt. ;) Samtidigt mitt i detta känner jag ändå att jag absolut inte vill vara utan denna upplevelse. Att bära en nytt liv i mig. Galet och en märklig vändning. Hänger ni med!? Förmodligen lika märklig som att vilja få ännu mera ont för att slippa det som är jobbigt nu och givetvis får vårt livs finaste present. :) Människan är då allt jävligt märklig alltså. :S
Nu är det ju inte så enkelt att bara för vi passerar in 2014 så vill knodden komma ut. :p Jag kan gå såhär i ca 4 veckor till. En hel månad. Fy! Det hoppas jag slippa. Pust!
Dagen idag får bli lugn så jag förhoppningsvis orkar hålla mig vaken till tolvslaget. Lite matlagning får det blir i eftermiddag/kväll men det är nog typ allt jag tyar med idag. :p
Gott nytt år gott folk! Festa loss lite för mig med. ;)



























