Så är det gjort. Ebbes spjälsäng står nu på hans rum så får vi ser hur det går. Om han sover och om jag inte får allt för ont i mammahjärtat. :p Han sover ju ändå sedan länge i sin säng så det borde gå och sen får han kommer över till oss när han vaknar vid 6-7 tiden och ska äta. Då får jag mitt gos då ju. Går det inte får vi väl bära in sängen igen.
Att vi har fixat lite fint gör det hela lite enklare. Bänkförvaringen är ny för dagen. Och gud vad stort vårt sovrum kändes plötsligt utan spjälsängen. Frågan är hur många gånger jag kommer vakna i natt och titta bort dit den stod och inse att Ebbe inte ligger där!? :/
Tusan vad allt går fort. Jag hinner inte med. Han var ju nyss så liten och nu är han inte bebis mer. Liksom bara plötligt blivit ett litet barn. Var tid har absolut sin charm och det är helt underbart nu när det är så tydligt att han kommunicerar med en. Dem där stora ögonen som tindrar och munnen som faktiskt allt som oftast ler så de två små tänderna syns. Ovärderligt!
Nu ska vi ha lite familjemys här på kvällskvisten innan Ebbe förhoppningsvis sover stilla i sin säng på sitt rum.