Jag tror jag för längesedan skrivit om min känsla inför gruppträning. I alla fall så är det inget som står högt i kurs här. Det påminner mig bara om skolgympan och hur det kändes att typ alltid vara kass och sist. :( Det var en del år sedan och även om jag är långt ifrån mitt livs form utmanade jag mig själv igår med ett gå på gymmets utsträning nere vid havet. Gulp! Magiskt ställe att träna på och vädret hjälpte också till och hav energi.
Jag gjorde det och även om jag vid ett par tillfällen fick den där känslan av att jag kan ju inte så körde jag på. När jag ville ge upp och känslorna var på väg att ta över fortsatte jag och plötsligt var jag inte sist hela tiden. :p Kanske orkar jag faktiskt mer än jag tror. Jag gjorde långt ifrån övningarna fullt ut men jag gjorde dem på mitt sätt och när vi körde intervaller i sanden så var det mest bena som inte orkade. Flåset återhämtade sig. :) Så om jag nu kanske vågar mig dit igen nästa måndag kan jag nog våga ta i lite till och ändå faktiskt orka. Jag måste lita på att jag återhämtar mig och den totala utmarningen är längrebort än jag tror.
Kroppen idag då?! Jo det känns men inte så farligt ändå. Fast träningsvärk brukar vara som värst dag två så ropar inte hej än. Mest ömt är mina händer som jag redan har problem med ju. Många övningar innebar att man hade dem i backen med sin kroppsvikt på.
Nästa måndag igen? Ja jag hoppas jag kan, orkar och vågar mig dit igen. :)
Kramis